Veckans tanke: Världsekonomin vid nytt vägskäl

2012-04-03

Världsekonomin tycks nu stå vid ett nytt vägskäl och frågan är om den positiva trenden vi sett den senaste tiden kan befästas i en miljö med fortsatta behov av skuldsanering och ett bestående högt oljepris. SEB:s prognoschef Håkan Frisén resonerar om detta i Veckans tanke och spår även att Riksbanken vid mötet i april avvaktar med ytterligare en räntesänkning.
En förutsättning för att prognoserna ska fortsätta justeras uppåt är att centralbankerna kan fortsätta hålla räntorna låga och eventuellt pumpa in pengar i ekonomin utan alltför stora målkonflikter när det gäller till exempel inflationen.

I USA tycks Federal Reserve just nu sitta i en relativt gynnsam position. Ekonomin förstärks långsamt med sjunkande arbetslöshet och ökande byggaktivitet. I en miljö med lågt inflationstryck och stora mängder lediga resurser har Fed ändå manöverutrymme att betona bräckligheten i uppgången. Genom att flagga för varaktigt låg styrränta kan de pressa ned hela räntekurvan samtidigt som dörren hålls öppen för ytterligare kvantitativa stimulanser (QE3), alltså mer nytryckta pengar som kommer in i ekonomin. Trovärdighetsproblem när det gäller till exempel inflation, tillgångsprisbubblor eller galopperande statsskuld ter sig inte speciellt stora på kort sikt, även om frågan om exitstrategier förr eller senare åter måste aktualiseras.

Situationen i eurozonen är mer komplicerad. Man kan peka på flera hot som kan bryta den nuvarande positiva trenden. Om återhämtningen i Tyskland får ytterligare kraft kan skillnaderna mellan syd och nord skapa svårigheter för ECB när det gäller att hitta rätt avvägning av penningpolitiken. Det finns också olika typer av politiska risker när det gäller att hålla ihop den krisstrategi som nu sjösatts. Den grekiska krisen ser nu ut att kunna hanteras utan allvarliga spridningseffekter. Men det är för tidigt att utesluta riskerna för att processen leder till konsekvenser som andra euroländer finner oacceptabla. Den spanska regeringen står inför en svår balansgång. Å ena sidan måste de bemästra misstron från ECB och andra euroländer när det gäller viljan och förmågan att verkligen genomföra aviserade besparingar. Å andra sidan riskerar de inhemska protesterna att växa till svårhanterliga nivåer, samtidigt som allt tydligare recessionssignaler illustrerar nackdelarna med ytterligare åtstramningar. Det stundande franska presidentvalet innebär också en viss osäkerhet avseende beslutsamheten att fullfölja den ekonomisk-politiska strategi som kärnländerna i eurozonen ställt sig bakom. Sammantaget är således utvecklingen i eurozonen behäftad med stora utmaningar och risker.

I Sverige finns syns viktiga ljusglimtar. Marsbarometern från Konjunkturinstitutet visade på kraftigt förbättrad framtidstro inom främst industrin. Även om andra ledande indikatorer inte visat en så tydlig vändning illustrerar detta potentialen för ett positivt omslag i sentimentet om omvärldsfaktorerna faller på plats.

Men fortfarande talar utsikterna för tillväxt, arbetslöshet och inflation entydigt för ytterligare räntesänkningar. SEB-ekonomerna tror att Riksbanken håller räntan oförändrad vid nästa möte i april men sedan fortsätter sänka under året.