"Plockepinn kräver rätt sticka vid rätt tidpunkt"

Internationella valutafonden IMF:s envisa och tydliga budskap till centralbanker och regeringar ekar tungt - nästan ödesmättat - i sammanträdesrummen runt om i världen. Hörnrummet på plan 9 i det svarta riksbankshuset vid Brunkebergstorg är inget undantag. Riksbanken har också visat sig vara lyhörd för IMF:s ekonomiska slutsatser. Det skriver Robert Bergqvist, SEB:s chefsekonom i veckans ekonomiska krönika.

IMF:s bedömning är i dag att de globala ekonomiska och finansiella systemen fortfarande behöver stöd och att lagda expansiva politik inte bör reverseras. Uppmaningen är: ta det lugnt, agera inte överilat och gör inte om Japans misstag att trycka på stopp för tidigt. 

Japan har nu i två decennier suttit fast i deflationens och recessionens hårda grepp. Landet har nästintill stannat i utveckling. Utsikterna är gråmörka. Bank of Japan och regeringen vill båda frånskriva sig skuld och visar istället tecken på uppgivenhet och kraftlöshet.

När Riksbankens direktion i veckan (10/2) tar nytt beslut om lämplig räntenivå, både nu och under de närmaste tre åren, är uppgiften att sofistikerat väga en mix av spretande och inte helt entydiga och enkla krafter och fenomen mot varandra.

Det handlar om dels konjunkturella och övergående krafter som ställs mot strukturella och tidskrävande dito, dels finansiella mot realekonomiska, dels inhemska och sektorsvisa mot globala och övergripande, dels psykologiska och förväntningsstyrda mot mer förutsägbara och modellbaserade faktorer.

Riksbankens liggande prognos är logisk. Räntan höjs först i sommar eller höst. Resursläget i både Sverige och vår geografiska närhet – tillgång på ar-betskraft och fabriker som är disponibla när tillväxten ökar – är något mindre generöst utifrån ett inflationskraftsperspektiv såväl i dag som under de närmaste tre åren. Inflationstrycket i Sverige har krupit uppåt, likaså inflationsförväntningarna.

Men det räcker inte för att göra några större ingrepp i liggande prognos – d v s att tidigarelägga höjningen och/eller att höja räntenivån i slutet av treårsperioden (i dag drygt fyra procent kring årsskiftet 2012/2013). Riskbilden är fortfarande segt asymmetrisk och rädslan för nya bakslag stor. Riksbanken har frihetsgrader och kan avvakta med att höja.

De finansiella förhållandena har fortsatt att förbättras. Risken att ett finansinstitut ska skapa dominoeffekter och systemproblem är liten. Det är, trots detta, inte svårt att hålla med om att det globala banksystemet verkar vara underkapitaliserat mot bakgrund av bl a nya krav/regelverk. Det finns därför en icke negligerbar risk att begränsade kreditvolymer och/eller ökande kapitalkostnader hämmar återhämtningen och ekonomisk tillväxt på sikt.

Många vill se svenska hushålls tillväxt i skuldstockar, och trycket på fastighetsmarknaden, som ett stort problem. Men varken Riksbanken, finansdepartementet eller Finansinspektionen ser läget som ett problem, i alla fall inte nu. Det finns också andra instrument än räntan att tillgå om behov uppstår.

Utfallet av pågående avtalsrörelse samt politiska reformutspel inför valet kommer att ge viktiga signaler om andra delar Riksbankens syn på det komplexa läget, och om det påverkar spelplanen för räntan.

I dag lyser konjunkturljuset starkast från öster, riktning Asien. Men det räcker inte för att ta bort osäkerheten. När världens prognosmakare nu förmår lyfta blicken och se framåt framträder stora utmaningar: statsfinanser, tillväxtmodeller etc.

Den negativa tillväxtrisken ökar när regeringar (t ex Grekland och Spanien…fler lär komma) tvingas tidigarelägga nödvändiga budgetsaneringar, trots att IMF förespråkar fortsatt stimulans. Uppgiften nu är förstås att snabbt rädda trovärdighet (och euron) och hålla tillbaka pressen uppåt på långräntorna.

Riktningen är rätt, men tidpunkten kan ändå bli fel. Risken ökar för att världen inte får den kontrollerade och mer försiktiga avveckling av stödpolitiken som man önskar se. I ett läge där vi definitivt inte vet om världsekonomin har stadga i benen finns många goda skäl för centralbanker och Riksbanken att agera konservativt och försiktigt